En konstnärlig process influerad av ingenjörskonst


MartinSundvallPortratt500px

Konstnärskap Martin Sundvall.

Arkitektur, miljöer och farkoster, avgränsade av tid eller fysiska barriärer analyseras i en konstnärlig arbetsprocess sammansatt av programmering, planritning, teckning och skulptur. Lockelsen i att förstå motivets konstruktion eller snarare minnets rekonstruktion av detsamma har lett till framställning av CAD-modeller. Barndomens leksaker, vinterns träd eller vaktmästarens hus återskapas och omvandlas med datorns hjälp till film, brons eller frigolit.

Nyfikenhet, behovet av att förstå och formulera sig är drivkrafter i arbetet bakom konstverken i denna portfolio. Det är också en njutning i att vissa stunder känna sig genialisk när en upptäckt av något nytt görs. På grund av den experimentella karaktären i arbetet, så inträffar även motsatsen.

En blandat konstnärlig och naturvetenskaplig utbildning, ligger bakom de metoder och perspektiv som formgivit konstverken. Föreningen söks mellan intellektuell konstruktion och sinnlig form, genom användningen av nya tekniker, främst inom 3d-grafik. Motiven är däremot inte nya, utan handlar om funderingar på omvärldens konstruktion.

De ingenjörsinfluerade metoder som använts till konstverken bygger på exakthet, men har paradoxalt egenheten att leda vägen till form, bild eller datoranimation omöjlig att förutbestämma.  Algoritmer och 3d-program står för stora delar av formgivningsprocessen, och datorstyrda maskiner för omvandlingen till den fysiska framställningen.
Detta innebär frihet, och bygger på tanken att de mest fulländade formerna redan finns, det svåra är att hitta rätt perspektiv för att se. Plötsligt uppstår någonting intressant, och det går inte att se skillnaden om det är ett vackert föremål eller ett nytt perspektiv.

Martin Sundvall 2009

”Ytan, land, fartyget och sjöbotten”

I horisontlinjen mot Häradskär i
Östergötlands skärgård, trasas en fyr
sönder när ljuset bryts i luftlagrens
olika temperatur och föder en hägring.
Fyrkonstruktörens familjenamn är von
Heidenstam – ett namn som i folkminnet
förknippas lika mycket med poesi som med
ingenjörskonst.
På sjökortet utanför de yttersta skären,
går sjömätaren och landskapsmålaren hand
i hand under en ständigt föränderlig yta.
Det skapas en vit bild med massor av
siffror, som frammanar djupets och
bottens volymer – precis som i en
modellteckning, där ett antal streck
lyfter fram illusionen av en människas
former, eller precis som i vilken bild
som helst, där minsta fläck av färg
illusoriskt sätts i djuprelation till
resten av pappersytan.
Låt oss betrakta havet som ett stycke
mänsklig erfarenhet där ytan är platsen
för nya intryck, och vatten därunder
motsvarar minnet. Då förstås enligt
fysikaliska resonemang vågorna som ett
samspel mellan avståndet till botten och
vindens styrka. Ytan kan inte existera
utan mängden vatten uppburet av
havsbotten, liksom nya sinnesintryck
alltid sätts i relation till gamla.
Havsytan är platsen där minnet ges näring
och fartyg möts.
Långt ovan sjöbotten, buren av ytan,
fastställs avståndet till land, från ett
fartyg som samlar på hav.

M S 2008

Lekens skala

Skulpteringen genomfördes på traditionellt sätt, genom att liksom stillebenmålaren optiskt väga riktningar, spännpunkter och storlekar. Ambitionen var att använda datorn som ett klassiskt skulpturverktyg. Skillnaden mellan skulpturen och förlagan blev därför något vriden.
En bilfirma fräste sedan ut modellen till autentisk bilstorlek, 5 meter lång som en riktig Boss Mustang men utförd i frigolit. Tekniska och ekonomiska omständigheter halverade bilen, tog bort hjulen och avlägsnade motorn.
Repliken tog sin fria väg. Leksaksbilen visade sig vara en ganska trubbig avbildning av en äkta Ford Mustang, och avbildningen i datorn innehöll en del omtolkningar av leksaksbilen. Dessutom var ju leksaksbilen deformerad under lek sedan många år tillbaka, vilket också avlägsnade den ytterligare från en äkta bil.

Ett rättvisande värde

När man härleder formler för att utföra tekniska beräkningar inom exempelvis hållfasthet utgår man från små utsnitt av den konstruktion som man vill undersöka. En järnbalk antas till exempel sitta samman av ett oändligt antal små tvärsnitt med samma egenskaper. Man antar att deformationer som är viktiga för beräkningen kommer att ske i en viss riktning och att vissa aspekter kan ignoreras då de har mycket liten påverkan på resultatet. Målet är att skapa en formel som är lätt att använda och kan användas till att förutspå framtiden. Modellen behöver inte ha med alla aspekter hos balken för att ge ett rättvisande värde. Man skaffar sig i denna process en uppfattning om beräkningsfelens storlekar så att man vet inom vilket område svaret är tillförlitligt. Exempelvis slutar formeln att fungera om man böjer järnstången väldigt mycket, och då måste en ny formel tas fram.

Trädformerna i Binär Trädgård är alstrade av en formel som härmar växande och teckning.