”Ytan, land, fartyget och sjöbotten”

I horisontlinjen mot Häradskär i
Östergötlands skärgård, trasas en fyr
sönder när ljuset bryts i luftlagrens
olika temperatur och föder en hägring.
Fyrkonstruktörens familjenamn är von
Heidenstam – ett namn som i folkminnet
förknippas lika mycket med poesi som med
ingenjörskonst.
På sjökortet utanför de yttersta skären,
går sjömätaren och landskapsmålaren hand
i hand under en ständigt föränderlig yta.
Det skapas en vit bild med massor av
siffror, som frammanar djupets och
bottens volymer – precis som i en
modellteckning, där ett antal streck
lyfter fram illusionen av en människas
former, eller precis som i vilken bild
som helst, där minsta fläck av färg
illusoriskt sätts i djuprelation till
resten av pappersytan.
Låt oss betrakta havet som ett stycke
mänsklig erfarenhet där ytan är platsen
för nya intryck, och vatten därunder
motsvarar minnet. Då förstås enligt
fysikaliska resonemang vågorna som ett
samspel mellan avståndet till botten och
vindens styrka. Ytan kan inte existera
utan mängden vatten uppburet av
havsbotten, liksom nya sinnesintryck
alltid sätts i relation till gamla.
Havsytan är platsen där minnet ges näring
och fartyg möts.
Långt ovan sjöbotten, buren av ytan,
fastställs avståndet till land, från ett
fartyg som samlar på hav.

M S 2008